Så sitter jag i samma tomma lägenhet som jag gjorde för 79 dagar sedan, fast denna gången för att blicka tillbakas på den tid som varit.
Jag kom hit med en nervositet, beslutsamhet och spänning i kroppen, och lämnar Tokyo med ca 270 timmer med svätt, smärta och enormt mycket glädje.
Som många kanske förstår så var jag ganska nervös när jag landade på Narita för nästan tre månader sedan. Jag kände att jag inte enbart åkte hit som Daniel utan även som en representat för svensk kyokushin. Med en tillbakablick så kan jag åka hem med rak rygg och gott samvete.
Det är enormt svårt för mig att skriva en sammanfatting om mina upplevelers just nu, det är så otroligt mycket kännslor i kroppen för tillfället. Det är med mycket sorg jag kommer att säga “hej då” åt So-Honbu ikväll.
Det har länge varit en dröm för mig att åka till Japan och träna, nu har jag gjort det.
Denna bild är en bra sammanfattning för tillfället.
5 kommentarer
Kommentarers RSS TrackBack Identifier URI
Du kommer passande nog hem till våren. Jag såg att du skall vara med på RM, kul. Du kommer vara stark som en tjur!
Jag känner sorgen och tårarna över att lämna allt men även glädjen du haft där borta. Kram tills vi ses
Jag förstår hur du känner men det är minnen som du kommer att ha med dig resten av livet. Kram lillebror, jag tänker på dig!!
Ooo! Första bilden jag ser där du har nya bältet! =) Skoj! Ta med Kumiko Sensei tillbaks till Sverige!!
Tänk på att det är många som aldrig kan leva ut sina drömmar. Du har gjort det, och kommer att ha med de minnena resten av ditt liv! Så kul!!